Regeringens förslag otillräckligt

kommentarer Kommentarer inaktiverade för Regeringens förslag otillräckligt
Av , 13 mars, 2015 11:45

Efter försvarsbesluten i mitten av 1990-talet har försvarets ekonomi återigen försatts i obalans. Inför 2004 års försvarsbeslut kunde jag konstatera att den årliga underfinansieringen motsvarade ca fem till sex miljarder kronor per år. Detta kan hänföras till indragningar, avskaffandet av teknikfaktorn, budgetbegränsningar och ofinansierade nya uppdrag.
De blivande allianspartierna avvisade dåvarande regerings förslag och ansåg att försvarsmaktens ram var för liten i förhållande till uppdragen. Deras förslag innebar en ökning av ramen med 1 miljard per år. Om denna inriktning hade fullföljts efter 2006 års val hade försvaret fram till i dag disponerat ytterligare nio miljarder. Så blev aldrig fallet.
Sammantaget innebär detta en årlig underfinansiering under hela perioden från 2004 års försvarsbeslut med ca sex till sju miljarder per år. Samtidigt kan noteras att SIPRI konstaterat att under den gångna perioden har de svenska försvarsutgifterna fortsatt att minska. Det enda som i praktiken har satsats på är flygvapnet och deltagandet i internationella insatser.
Det talas vackert om att öka försvarets kapacitet inom landet. Brigader ska kunna mobiliseras, Gotland ska ha ett förvar redan i fred och kapaciteten att jaga och om nödvändigt sänka ubåtar ska återuppbyggas. Ja, det är rätt – återuppbyggas. Ubåtsjakten avvecklades snabbt och elegant under 1990-talet. Det var ju invasionsförsvar! Och man planerar att fortsätta att avveckla förband, fartyg och vapen som erfordras för att jaga ubåt.
Mot denna bakgrund är det inte konstigt att försvarsmakten föreslår en reell ökning av anslaget med fyra miljarder årligen.
Regeringen föreslår nu sex miljarder under fem år. Men i denna summa ingår omfördelningar inom försvarsramen samt kostnadsökningar (bl.a. arbetsgivaravgiften planeras att öka för unga). Reellt är ökningen därmed mindre än en miljard per år.
Sverige måste kunna svara upp mot sina åtaganden såväl vad gäller nationella som internationella insatser. Sverige skall kunna hävda svenskt territorium och integritet samt skydd av svenska intressen. Min slutsats är att även om de lantmilitära styrkorna har minskat, kvarstår behovet att övervaka och kontrollera haven över, på och under havsytan i ökad omfattning. Att vara herrar i eget hus – den territoriella integriteten – har blivit allt viktigare.
Politikerna, riksdag och regering, bär det säkerhetspolitiska ansvaret. Försvarspolitiken och därmed försvarets utformning måste anpassas på sådant sätt att försvaret kan ge politikerna tillräcklig handlingsfrihet att självständigt fatta beslut som gagnar Sverige.
Men det förslag som nu har presenterats är långt i från det behov som finns för att i fred kunna säkra vår territoriella integritet.

Är vi herrar i eget hus?

kommentarer Kommentarer inaktiverade för Är vi herrar i eget hus?
Av , 17 februari, 2015 16:27

Sverige måste kunna svara upp mot sina åtaganden såväl vad gäller nationella som internationella insatser. Sverige skall kunna hävda svenskt territorium och integritet samt skydd av svenska intressen.

Att den strategiska tyngdpunkten förskjutits norrut och österut från Centraleuropa och Östersjöutloppen är mycket påtagligt. Det är också påtagligt, att den verksamhet som äger rum i den norra delen av Europa alltid har varit närvarande. Transporter av råvaror, produkter och människor har till större delen — mer än 90 % — skett med fartyg. Det handlar om att övervaka och kontrollera hur haven utnyttjas. Min slutsats är att även om de lantmilitära styrkorna har minskat, kvarstår behovet att övervaka och kontrollera haven över, på och under havsytan i ökad omfattning.

Med andra ord: kapacitet att vara herrar i eget hus — den territoriella integriteten — har blivit allt viktigare.

Trots detta bedömer Försvarsmakten att en högre prioritering av ubåtsjaktförmågan inom nuvarande ekonomisk ram, skulle, för såväl marinförbanden som för Försvarsmakten i sin helhet, leda till en sammantaget lägre operativ effekt och därmed en försämring av förmågan att möta väpnat angrepp. Försvarsmaktens svar är i sin helhet hemligt. Med andra ord det mesta ska hållas hemligt så medborgarna hålls i okunskap.

Försvarsmakten begär fyra miljarder mer per år. Detta tar inte hänsyn till den minskning av anslaget (med fyra miljarder) som gjordes i 2004 års försvarsbeslut. Ej heller tar det hänsyn till förslaget (som sedan inte blev av) från Alliansen att successivt under tre år höja ramen till en nivå som 2008 var två miljarder högre. Finansdepartementet sägs planera för en höjning av anslaget med två miljarder under de kommande fyra åren.

Politikerna, riksdag och regering, bär det säkerhetspolitiska ansvaret. Försvarspolitiken och därmed försvarets utformning måste anpassas på sådant sätt att

försvaret kan ge politikerna tillräcklig handlingsfrihet att självständigt fatta beslut som gagnar Sverige.

Ryska Duman skickar brev till Sveriges riksdag och anser att det är Ryssland som ska bestämma hur Sverige ska agera. Ryske ambassadören begär företräde i UD och ifrågasätter svenskt beslut om samövning med Finland och USA. Statssekreteraren lämnar svar som innebär ett tillmötesgående till Rysslands politik. I regeringsdeklarationen konstaterar Statsministern att Sverige inte ska gå med i NATO.

Politiken känns igen. Den är det tillmötesgående som karaktäriserat Sveriges politik under lång tid. Inte minst från Andra världskriget och framåt. Sverige ville inte stöta sig med Sovjetunionen och i dag inte stöta sig med Ryssland.

Signalen till omvärlden är tydlig.

Vi är inte herrar i eget hus.

Var herre i eget hus

kommentarer Kommentarer inaktiverade för Var herre i eget hus
Av , 17 februari, 2015 15:48

Sverige måste kunna svara upp mot sina åtaganden såväl vad gäller nationella som internationella insatser. Sverige skall kunna bidra till frihet och säkerhet i första hand i vårt närområde men också i Europa och i världen som helhet. Bidragen skall i första hand avse resurser som efterfrågas för att hävda svenskt territorium och integritet samt skydd av svenska intressen.

Vi måste ha klart för oss politikernas dualism mellan att vilja styra och att inte vilja binda sig. Det går inte för politikerna att inledningsvis styra dimensioneringen av försvarsmakten genom hotbeskrivningar och senare undvika att ta ställning till den säkerhetspolitiska risktagningen. Politikerna, riksdag och regering, bär det säkerhetspolitiska ansvaret. Försvarspolitiken och därmed försvarets utformning måste anpassas på sådant sätt att försvaret kan ge politikerna tillräcklig handlingsfrihet att självständigt fatta beslut som gagnar Sverige.

Nödvändigheten av en långsiktig säkerhetspolitisk strategi är uppenbar. Säkerhetspolitik – för att vara trovärdig – måste vara konsekvent och långsiktig. En sådan strategi utgör grunden för utvecklingen av svenska försvarskapaciteter. Försvarspolitiken är en operativ utveckling av det svenska försvaret för att kunna uppfylla den långsiktiga strategin och utgör en grund för utformningen av det svenska försvaret. Men det gäller att hålla isär detta. Så är inte fallet nu. Det blandas friskt mellan likviditet, kvartals- och årsbudget samt planering på kort sikt samtidigt som den långsiktiga planeringen – den säkerhetspolitiska strategin – lyser med sin frånvaro.

Tyvärr är dagens försvarspolitiska verklighet ett mycket tydligt bevis på avsaknaden av en långsiktig säkerhetspolitisk strategi för den förändring, som nu ligger till grund för Försvarsmaktens framtida utformning. Det är här ”nöten sitter”.

Det är värt att notera att den under Kalla kriget existerande hotbilden har förändrats. Men det är inte så att det militära hotet mot vårt land har upphört under överblickbar tid. De som hävdar detta, tror själva på den gamla hotbilden som det enda alternativet till ”fred i vår tid”. Det är helt uppenbart att de förändringar som nu skett skapar en annorlunda verklighet i vårt närområde. Inte minst behovet av energi och transporter förändrar situationen radikalt. Och det berör inte bara Östersjön utan lika mycket Norska havet som Barents hav.

Att den strategiska tyngdpunkten förskjutits norrut och österut från Centraleuropa och Östersjöutloppen är mycket påtagligt. Det är också påtagligt, att den verksamhet som äger rum i den norra delen av Europa alltid har varit närvarande. Transporter av råvaror, produkter och människor har till större delen — mer än 90 % — skett med fartyg. Det handlar om att övervaka och kontrollera hur haven utnyttjas. Min slutsats är att även om de lantmilitära styrkorna har minskat, kvarstår behovet att övervaka och kontrollera haven över, på och under havsytan i ökad omfattning. Med andra ord: kapacitet att vara herrar i eget hus — den territoriella integriteten — har blivit allt viktigare.

Ubåtsjaktkapacitet för 20:e århundradet

Av , 09 februari, 2015 15:39

Naturen och geografin är den samma som under 1980-talet. Därmed är de generella slutsatser m.m. som studier under 1980-talet redovisar fortfarande giltiga. Vi behöver inte uppfinna detta på nytt. Genom granskning av de resurser som nu står till buds och genom en analys av dessa kan vi komma fram till de sammansatta förband som kan sättas in för att hävda svensk integritet. Samtidigt som detta görs kommer vi otvetydigt finna områden som uppvisar brister. Dessa är (grov skattning) personal, tid till sjöss, antalet besättningar och fartyg, ubåtsjakthelikoptrar samt vapen.

Läs mer: FM & M ide v03

Falkenbergs gymnasium och nya arenan

kommentarer Kommentarer inaktiverade för Falkenbergs gymnasium och nya arenan
Av , 16 januari, 2015 23:53

Jag kan tyvärr konstatera att mina farhågor har besannats. Ambitionsnivån i investeringar för gymnasiet har begränsats med 150 Mkr. Lika stor summa som investeringen i den nya fotbollsarenan. Arenan kommer att kosta kommunen en miljon kronor per månad. Är det rimligt att med skattepengar subventionera elitidrott med minst 9 Mkr per år eller 750 000 kr per månad?

Läs hela debattartikeln

Gymnsasium & Arena HN

Wernersson klyver ett gammalt bostadsområde.

kommentarer Kommentarer inaktiverade för Wernersson klyver ett gammalt bostadsområde.
Av , 15 januari, 2015 22:02

Att leda in kraftigt ökad trafik i ett sedan länge etablerat bostadsområde och klyva området rimmar föga med modernt miljötänkande.

Att Kattegattvägen är bred är inget skäl för att den ska användas som tillfart till Bacchus. I grunden utgör den gamla bebyggelsen ett klart avgränsat bostadsområde som är sammanbyggt med Skreastrand. Bacchus och förhoppningsvis Glasfiber blir ett nytt bostadsområde längs Södra Åstranden. Som följd av detta utesluts två av tre möjliga tillfarter till Bacchus – Kattegattvägen och längs med Ätran. Därmed återstår att plocka fram den gamla planen med en ny tillfart mellan nuvarande villabebyggelse och Glasfiber.

Läs hela artikeln:  Bacchus HN 20141220

 

Säkerhetspolitik – kommande försvarsbeslut

kommentarer Kommentarer inaktiverade för Säkerhetspolitik – kommande försvarsbeslut
Av , 13 januari, 2015 21:51

Enligt min mening ska Sverige kunna svara upp mot sina åtaganden såväl vad gäller nationella som internationella insatser. Sverige skall kunna bidra till frihet och säkerhet i första hand i vårt närområde men också i Europa och inom världen som helhet. Bidragen skall i första hand avse resurser som efterfrågas för att hävda svenskt territorium och integritet samt skydd av svenska intressen.

Vi måste ha klart för oss politikernas dualism mellan att vilja styra och att inte vilja binda sig. Det går inte för politikerna att inledningsvis styra dimensioneringen av försvarsmakten genom hotbeskrivningar och senare undvika att ta ställning till den säkerhetspolitiska risktagningen. Politikerna, riksdag och regering, bär det säkerhetspolitiska ansvaret. Försvarspolitiken och därmed försvarets utformning måste anpassas på sådant sätt att försvaret kan ge politikerna tillräcklig handlingsfrihet att självständigt fatta beslut som gagnar Sverige.

Nödvändigheten av en långsiktig säkerhetspolitisk strategi är uppenbar. Säkerhetspolitik– för att vara trovärdig – måste vara konsekvent och långsiktig. En sådan strategi utgör grunden för utveckling av svensk försvarskapacitet. Försvarspolitiken är en operativ utveckling av det svenska försvaret för att kunna uppfylla den långsiktiga strategin och utgör en grund för utformningen av det svenska försvaret. Men det gäller att hålla isär detta. Så är inte fallet nu. Det blandas friskt mellan likviditet, kvartals- och årsbudget samt planering på kort sikt samtidigt som den långsiktiga planeringen – säkerhetspolitiska strategin – lyser med sin frånvaro.

Tyvärr är dagens försvarspolitiska verklighet ett mycket tydligt bevis på avsaknaden av en långsiktig säkerhetspolitisk strategi för den förändring, som nu ligger till grund för Försvarsmaktens framtida utformning. Det är här ”nöten sitter”.

Det är värt att notera att den under Kalla kriget existerande hotbilden har förändrats. Men det är inte så att det militära hotet mot vårt land har upphört under överblickbar tid. De som hävdar detta, tror själva på den gamla hotbilden som det enda alternativet till ”fred i vår tid”. Det är helt uppenbart att de förändringar som nu skett skapar en annorlunda omvärld i vårt närområde. Inte minst behovet av energi och transporter förändrar situationen radikalt. Och det berör inte bara Östersjön utan lika mycket Norska havet som Barents hav.

Att den strategiska tyngdpunkten förskjutits norrut och österut från Centraleuropa och Östersjöutloppen är mycket påtagligt. Det är också påtagligt, att den verksamhet som äger rum i den norra delen av Europa alltid har varit närvarande. Transporter av råvaror, produkter och människor har till större delen — mer än 90 % — skett med fartyg. Det handlar om att övervaka och kontrollera hur haven utnyttjas. Min slutsats är mycket tydlig att även om de lantmilitära styrkorna har minskat, kvarstår behovet att övervaka och kontrollera haven över, på och under havsytan i ökad omfattning. Med andra ord: kapacitet att vara herrar i eget hus — den territoriella integriteten — har blivit allt viktigare.

Herman Fältström

PS: Hämta  X08 HF

Fältström, Herman; Försvarsberedningens utmaningar – En analys av möjligheter, F:a Herman Fältström, Stockholm 2008.